Hur ska man göra när allt är svårt? När allt är så väldigt förvirrande? När inget verkligen vill lösa sig?
Hur ska man göra då? Ska man ge upp och aldrig se tillbaka? Eller ska man se mot framtiden och kämpa?
Hur ska man göra när ens första kärlek kysser en kl 4 på morgonen i regnet på en terass hos en fin pojke man verkligen inte vill såra, för att han är en av dom bästa. Eller att man känner mer för pojkens bästa vän än för han?  Hur ska man göra då? Vad ska man göra för att inte såra någon? En av dom finaste sa att mitt bräckliga lilla hjärta inte klarar det här. Och det har hon rätt i. Jag klarar inte det här.