Igår var jag på mitt livs konsert.
30 Seconds To Mars. Det var ett av dom mäktigaste ögonblicken i mitt liv.
Alla stod som om scenen var det som skulle rädda ens liv ifall världens skulle gå under just den stunden.
Jag stod längst fram. Eller två personer stod framför mig. Alla var dygnsura av all svett och alla händer var uppe i luften. Kameror blixtrade hela tiden. Alla skrek och hoppade. Magiskt. Underbart. En Riktig Konsert.
Jared Leto(sångaren) hade makten i sina händer. Sa han "everybody jumps now!" så hoppade alla utan att tveka eller att tänka på konsekvenserna. Alla hoppade , och hela publiken bakom mig rasade. Minst 10 personer tog tag i mig för att komma upp, och jag tog tag i dom framför för att inte ramla. När alla hade ställt sig upp igen så försvann all luft. Jag svimmade. Jag vaknar av att jag ligger backstage och det står 4 personer framför mitt ansikte och skriker " håll dig vaken!" jag försökte men det gick inte så bra. Men när jag vaknade upp så berättade dom att alla som var framför mig hade burit mig ovanför publiken och slängt mig till security gard. Dom sprang med mig backstage och försökte väcka mig. Jag vaknar och där ser jag mitt favoritband sjunga This Is War. Absolut ett minne jag aldrig kommer glömma. Det var mäktigt. Nästa gång jag ser dom är i sommar på Pier Pressure med mitt andra favorit band. HIM. Jag längtar.

Avslutningslåten, Kings And Queens , den var nog den mäktigaste låten igårkväll.