när vi gjorde slut så förlorade jag något. någon dog och något försvann. något groteskt
mörkt flyttade in i min kropp. vissa dagar låter jag det mörka omfamna mig. klär mig i sorg.
andra dagar förmår jag mig att brottas med det och ducka för slagen. viktigt för mig är att
inte stanna upp. tårar tränger ut men jag avslutar sekvensen med ett leende. jag ger mig själv
den lyckan han gav mig genom att ta för mig av det jag tycker om. vänner. god mat. shopping.
utmaningar. sällskap. jag hittar trygghet i vänskapen. jag hittar glädjen i nya prövningar.
tomheten gör ont. tomheten svider som salt i såren. stundtals känns det som att jag går med
mitt hjärta i handen. ett hjärta som sjunkit ihop och kippar efter andan. jag ser hur det vrålar
efter omvård, och jag känner mig plötsligt bakbunden. utan möjlighet att hjälpa. stundtals lägger
jag mig handfallen på köksgolvet och krampar. vrider mig i ångest. sträcker mig efter något som
inte längre finns. ber om något jag egentligen inte vill. skriker efter någon jag valt att radera. men
jag påminns om varför jag hamnat där. utmattat golvad. jag ligger där för att jag älskat. jag har älskat
och förlorat. men det betyder inte att jag förlorat livet. jag förlorade en man. en kärlek. men jag har
mig själv kvar. och jag har jävligt mycket kvar att ge. och jag vet varför vi gjorde slut. och jag vet
att det var för det bästa. och jag är nyfiken på framtiden. jag vill. jag vågar och jag ska dit.